Finansiering av sykkel

My men!

Jeg tror på en måte ikke prinsippene i denne diskusjonen kun gjelder sykkel. Like dumt å låne til dyre kabler om man ikke har råd. Når du flagger en hobby der 200 000,- er småtterier så håper jeg du ikke finansierer den med forbrukslån

Godt å høre at du bekrefter at sykkelglede ikke nødvendigvis har med utstyret å gjøre

Når mener du man har råd til å kjøpe seg sykkel til flere titusen? Når pengene står på bok? Når pengene står på bok, og man har en buffer til uforutsette utgifter? Når bilen er nedbetalt? Mindre enn X ganger inntekt i boliglån?

Hvis man har tak over hodet og penger til mat (havregryn) etter kjøp av dyr sykkel, så har man råd til å kjøpe dyr sykkel. Iallfall like råd som studenter har til å gå på fylla.

Jeg forstår ikke (annet enn ved huskjøp). Jeg gidder ikke lese tråden. Kan du gi noen andre situasjoner hvor det kan være lurt å låne fremfor å spare?

Gjerne situasjoner for oss vanlige folk med vanlige lønn, ikke finansakrobater.

(Jeg spør fordi jeg lurer, altså)

Hvis alternativet er å sitte på ræva mens man sparer til sykkel, er det bedre å ta den lille ekstrakostnaden det er å låne penger for å kjøpe sykkel.

Situasjoner hvor det kan være lønnsomt å låne fremfor å spare må være hvis man får et spesielt godt tidsbegrenset tilbud, som ikke gjør det mulig å spare opp pengene på kort nok tid.

Forbrukslån og lignende er så dyre at de nesten alltid er et dårligere alternativ enn å spare opp til hva det måtte være. Hvis man ikke har råd til andre finansieringsløsninger enn forbrukslån, har man med noen få unntak for lite handlefrihet til å kjøpe hva det nå er.

Langsiktige lån med vesentlig lavere og mer kontrollert rente er noe annet. De fleste har i lang, lang tid et forbruk av ikke livsnødvendige greier som gir dem et bedre liv, sammen med et boliglån. Det behøver ikke være problematisk.

Poenget er at man bør ha marginer nok i sin privatøkonomi til at det er flere buffere å ta av og bremser man kan dra i hvis noe uforutsett skjer. Hvis man er avhengig av dyre kortsiktige lån for å kjøpe noe, er det med stor sannsynlighet for små marginer i privatøkonomien.

Salg?

Som nevnt tidligere; det er jo ingen stor forskjell mellom å spare ved å nedbetale gjeld og spare ved å sette penger på en innskuddskonto.

Virker som om mange syns det er klokt å ha 50K+ stående på "sparekonto", jeg syns ikke dette nødvendigvis er så genialt.

Man behöver en ny bil.
Alternativen är att låna för att köpa en tillräkligt bra driftsäker bil eller att köpa ett billigt vrak som man kan betala kontant.

Når man betalat tillbaka lånet är det inte alls säkert att man betalat mer totalt sett för den mer driftsäkra bilen.

Det kanske är bättre att låna för att köpa en bra elsykkel istället för att köpa
en billig elsykkel på biltema som inte fungerar spesiellt bra efter en kort tid.

Om man lånar så får man ju pengarna och goderna som man kan köpa tidigare än om man hade sparat. Det är ju värt något.

Jag snakker inte nödvändigtsvis om att man ska spara penger på att låna då det att ha tillgång till något ju är värdt något i sig själv. Är det verkligen värt att betala 10-20 prosent mindre för en sykkel hvis det medför att man måste sykla på ett vrak i tiden det tar att spara ihop tillräkligt med pengar för att köpa sykkeln kontant?

Hvis någon vid ett tillfälle har tillräkligt med inkomst för att betala tillbaka ett lån (med tanke på diverse ränte ändringar och annat) men av någon anledning inte har tillräkligt med kontanter (minus buffrar etc) för att köpa det han vill ha så ser jag inte alls varför man ska spara istället för att låna.

Ja, jeg viser til fredriks sitt eksempel der jeg tolket det til at han ville flette det inn i boliglån. Å ta opp forbrukslån til 20-25% eff. rente er ikke noe å satse på i lengden.

Det var også det jeg tenkte. Å bake inn i huslånet er noe jeg vurderer hele tiden. Jeg trenger ikke nødvendigvis å spare for å pusse opp badet eller legge nytt gulv, all den tid det vil øke verdien på leiligheten og jeg kan selge med fortjeneste senere.

Å bake en sykkel til 50 000 i huslånet kan jeg skjønne folk vurderer, selv om jeg ikke ville gjort det selv.

Det kommer helt an på totalbildet. Jeg forstår og at mange ikke tenker som meg. Men man kan jo ta utgangspunkt i hvilken likviditet man har tilgjengelig. Har man faste forpliktelser som gir lite handlerom så mener jeg man ikke kan realisere en våt drøm på bekostning av feks ting som kan komme familien til gode. Jeg hadde feks hatt store problemer med å forstå og akseptere at kona handla vesker et år sånn at ferieplanene ble veldig forandret evt. kansellert. Er man singel og levemann så kan kanskje strikken tøyes litt lenger.

For min egen del kjøper jeg sjelden noe som feks sykkel før pengene står på lønnskonto.

Skal man låne er det beste å legge lånet der man får lavest rente. Du kan fremdeles betale ned like mye som på et hvilket som helst annet lån, men få bedre uttelling på nedbetalingen.

Jag tror säkert att många tänker som dig men väldigt många inlägg i denna tråden verkar vara baserade utifrån väldigt olika utgangspunkter.

Når jag skrivit om scenarior där personen har råd att betala tillbaka lånet
utan problem så har jag oftast fått svar som är baserat på att personen inte alls klarar att betala tillbaka lånet...



Greit det men har inte jag och jag tror inte Öyvind heller tänk på ett sådant scenario.

Vad med att ta ett lån för att köpa fina väskor når ferien inte blir förändrad på grund av det.



Har du bolig lån? I så fall tror jag inte att det mest relevanta är att bara köpa saker når man har pengar på kontot eftersom en massa annat spelar in.

Jeg ser poenget ditt, men er ikke helt overbevist av eksemplene.



Jeg ser fort jeg er økonoob. Hvordan kan man ha nok penger til å betale på et lån, men ikke betale noe annet? Med mindre du tenker på at personen har nok penger til de få hundrelappene det koster ekstra i måneden å låne, men ikke de titusenvis av kronene det koster å kjøpe nå?

Jeg rettet litt i teksten.

Statistikken hos Namsfogden viser imidlertid at det er utrolig mange som til stadighet "baker inn" for slike kjøp, men ikke nedbetaler kjapt. Det medfører at boliglånet stiger i takt med verdien, og vel så det.
Det går helt til markedet eller familiesituasjonen snur....

Ja, det är det jag menar. Det är ju fullt möjligt att någon kan betala tillbaka ett lån trots att han inte har tillräkligt med pengar på kontot för att köpa det han vill ha. Ett bolig lån är ju ett bra exempel på just det.

Jag ser inte hur ändringen i sista raden ändrar på det jag ville fram till. Poängen var inte att du faktiskt har ett stort lån men att konsepten med spare pengar är rätt diffust når man totalt sett har en stor gjeld.

Det handlar till slut om vad man kan betala i månaden och inte om man har x pengar på spare kontot och y pengar i lån eller om man har x-z pengar på sparekonton och y-z pengar i lån. Den första är inte rikare, har i realiteten inte bättre råd än den andra.

Jeg tror jeg hadde blitt kastet ut hjemme om jeg kom hjem å fortalte at nå blir det havregrøt et år fordi jeg har bestemt meg for å finansiere ett år med motorsykkel racing

Hva studenter gjør er ikke alltid representativt for hva som er smart.

Men da "lønner" det seg ikke av økonomiske, men av andre årsaker, ikke sant? F.eks. at man får det man vil ha akkurat nå, eller at man får noe litt bedre enn man kunne fått nå. Sånn ser jeg det, i hvert fall.

Og boliglån er vel ikke et fullgodt eksempel, siden mange låner til bolig i den tro at de tjener på kjøpet. Når de selger om noen år vil de sitte igjen med mer penger enn lån+renter pga verdistigningen.

Det gjelder jo absolutt ikke sykkel, bil eller noen andre forbruksvarer. All den tid man låner penger til slikt vil man betale mer enn om man hadde spart.

Det kan väl göra båda og men jag förstår inte hur folk kan klara att se på det rent ekonomiskt.

Det handlar ju inte om att man går in i en butikk och ser en vara för x kronor och en vara för x*1.3 kr och kan komma hem med båda samma dag. Hur jämför man rent ekonomiskt det att vänta några år för att köpa varan för x kronor och att köpa den nu för x*1.3 kr som man betalar över några år?

Det är ju inte heller så att man tjänar några pengar på en sykkel som man sparat till så jag förstår inte varför det ska vara så viktigt att tjäna pengar om man lånar.

Boliglån var ett exempel på att där man inte kan betala boligen med kontanter når man köper men i många fall inte har några problem att betala tillbaka lånet.

Det er vel jeg som tolket:

«Hvis du inte förstår att det finns situationer når det är bättre att låna pengar istället för att spara innan man köper något så kommer vi inte vidare. »

til å bety å spare penger. Jeg forstår nå at du mener noe annet.

For meg sitter det langt inne å låne penger til noe jeg ikke kan regne med å tjene penger på.

Takk for oppklaringen!

Gjør man det?
Nå vet jeg ikke hva du mener med "billig vrak", men hvis man snakker om f.eks. en 5 - 10 år gammel bil til en pris på 20-40% av en nybil, så får man høyst sannsynlig en bil som er nesten like driftssikker som en ny bil.

Jeg klarer fortsatt ikke helt å begripe tankegangen til folk som bruker 200k++ på ny bil (eller 50k++ på sykkel). Da ser jeg bort fra drosjesjåfører, toppsyklister og andre som faktisk benytter dette mange timer daglig.

Möjligt att jag var oklar. Med ny bil menar jag att man må köpa en bil, inte nödvändigtsvis att bilen är ny.

jag tänker på att man kanske ska köpa en bil för 100-200k som nog kan vara en bra kompromis jämfört med det man har råd med i cash. Nu tror jag att billiga billar kan bli väldigt billiga över tid men det är ingen garanti för det. Om man är oheldig så kan väl en bill för 50k bli värdt nestan inget alls om den får något alvarligt fel.

Enig. Eller for å si det på en annen måte. For meg sitter det langt inne å penger til noe jeg kan regne med å tape penger på.

Boliger holder seg (stort sett) i verdi. En bolig kan selvsagt tape seg i verdi (i hvert fall på kort sikt), ergo bør man ikke låne oppunder pipa.

Det meste annet (sykkel, bil etc.) taper seg i verdi, garantert! I de fleste tilfeller snakker vi om et gedigent verditap med en gang du går ut døra på butikken. I tillegg fører disse ofte med seg en del ekstra kostnader (vedlikehold etc.). Dermed bør man unngå å låne penger til dette (man bør i hvert fall ha en del egenkapital).

Eller for å si det på en annen måte: Dersom man (dersom behovet skulle oppstå) ikke har mulighet til å selge de belånte gjenstandene og betale ned all gjelda, har man et problem...

Jepp, om man er riktig uheldig, kan man da ha tapt 50 000 kr. Om man kjøper en dyr, ny bil, er man ofte garantert et verditap på 50 000 kr med en gang man vrir om nøkkelen

Vad är egenkapital hvis man totalt sett har gjeld? Pengarna man har hvis man sälger huset och betalar tillbaka lånet?

Som sagt så snakkade jag inte om en ny bil. Med nyare bilar skulle jag tro att man har mer koll på kostnaden än man har med en äldre bil. Än äldre bil kan vara billig över tid men kan också lätt bli relativt dyr om något sker.

Ja det handler om likviditet. Har man større inntekter enn utgifter har man et godt utgangspunkt. Ønsker man å eie sin egen bolig er det utopi for mange å gjøre det uten lån. Du fremstiller det nesten som at noen påstår at de som er på leiemarkedet og ikke har gjeld er rike fordi de ikke har gjeld?

Tjener man feks 500 000,- så sitter man vel igjen med +/- 300 000,- utbetalt (litt avhengig av gjeldssituasjon). Ønsker man da å bruke 30 000,- på sykkel så utgjør det 10%. Ønsker man å bruke så mye av totalen på sykkel så kan ikke de faste forpliktelsene ta resten.