Intresset för långa turrenn har ju ökat markant de senaste åren på grund av skiclassics på grund av för exempel bra tv sändningar. Fler och fler åkare verkar satsa på långlopp. Det är många fler som tränar stakning i marka i år än tidigare år.
Detta är ju positivt på många sätt men det jag inte helt gillar och som jag iallafall tycker borde vara ett problem för konceptet är att så många av rennen är så pass lätta att det blir bara eller nestan bara stakning. De loppen med mer kupering har också långa lätta partier på slutet vilket gör stakefärdigheterna väldigt viktiga också i de.
I sverige har långlopp nestan bara handlat om stakning i många år och många utövare tränar nestan bara stakning. I norge börjar folk också satsa väldigt mycket på stakning vilket också har resulterat i bra result i skiclasics.
Men är detta något som åkarna faktiskt vill (mest staka när de går på ski)? Löyperna i norge är ju inte heller spesiellt stakvänliga trots att det går att staka en hel del av dem. En sak jag gillar med langrenn är att det är variation med alla olika tekniker.
Jag har egentligen vansklig att förstå att så pass många allround löpare välger att satsa på långlopp när det medför en så pass spesiell speciallisering.
Borde inte skiclassics i längden tjäna på att ha fler hårda lopp och något lopp i fristil så att det inte bara är stakning som är viktigt.
edit:
Studenterna i trondheim försöker iallafall inte göra stakvänliga enkla löyper
http://app.strava.com/segments/6877558?filter=overall50km, individual start och en riktig tyng löypa med en massa långa fiskebeins backar.