...att en SX Trail skodd med Nokia Extreme skulle vara så fantastiskt festlig att cykla både uppför, bortöver och neröver med?
Efter helgens magesjau(?) som mer påminde om kraftigt, riktigt kraftigt, bakrus i 3 dagar så var det som om jag återfått livet idag och kände ett desperat behov av att ut och röra på mig. Men med minusgrader ute och min inställning till luftdämpare i dylika grader så tänkte jag att parkråttan kanske kunde förtjäna nabbade sulor. Så sagt, så gjort.
Beväpnad med 2stk, enligt senaste debatten tydligen direkt brandfarliga men billiga, MagicShine på hjälm och styre samt min dotters reflexkosedyr på ryggsäcken för att synas lite extra bra så trampade jag bort till Brannfjell. Jo, det gungade en del på transporten men inte värre än att man kan leva med det. Och när de lätt pudrade stigarna dyker upp så är det glömt i löpet av 10dels sekunder iallfall.
Sen bar det av till en av mina absoluta favorit-kortis- stigar, Gostigen längs med Kongsveien mot Sjömanskolan. Sjukt snabb och nu, med ett vitt täcke på, så skiner det verkligen om den och spårvalen är väldigt enkla även om det är becksvart runt en. För att bekräfta för mig själv att magsjukan är borta så trampade jag lika gärna upp för den igen. Lite gungigt och inte direkt supersnabbt men vadå? Vem hade bråttom? Fin träning för låren oxå.
Nu blev det mer turberättelse än det var tänkt, jag skulle ju bara lägga ut en bild eller två på ett lite tyngre men otroligt underhållande vinterekipage. Fantastiskt vad skoj det är med puder, piggar och full fart!
Med blixt... 
Med MagicShine... 
Beklagar den rotiga bakgrunden men fotografen hade känning av slitna och kalla cykelskor. Brrr, varmt te är tingen.
Aften!
